Fortfarande tyst...

Det är ännu tyst hos oss, sedan Spader gick bort för snart 5 månader sedan. Vi saknar honom så otroligt mycket. Han var inte bara underbart vacker, hans personlighet var inte av denna världen. Jag har aldrig varit med om ett sådant nyfiket och socialt energiknippe förut. Ibland blev jag irriterad, och bara önskade att han kunde vara tyst, bara en liten stund. Idag ångrar jag irritationen och önskar att jag fick höra hans hysteriska ropande efter mig så fort jag gjorde minsta lilla prassel. Att ta en godisbit själv var helt omöjligt utan att Spader fick flippen. Jag skulle gett honom allt godis i världen, om han fick vara kvar. :( SpaderBus, vi saknar dig så mycket!

Nelson saknar dig också. :(

22 sep 2012

Comments powered by Disqus
 
 
 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)